Hur mår du? (egentligen) #baramänniska

Faktum är att det är alltför få som kan, vill och vågar stanna upp för att reflektera kring hur man mår. Vi springer på i högt tempo och försöker därför ”spara” tid genom att göra allt lite fortare.

Många mår väldigt dåligt, i det tysta. Känner sig som den där hamstern i en buren, som bara springer runt, runt i sitt hjul utan att kunna stanna eller få stopp på hjulet. Som inte ens vet varför de springer eller hur man ska få det att sakta ner.

Men varför säger man inte STOPP?  Ja, några hinder kan vara ”Vad ska folk säga?”, ”Vad ska jag göra istället?” och ”Tänk om jag får sparken, för att jag inte längre orkar leverera?” Det är ett antal möjliga tankar hos människor i olika branscher, roller och befattningar.

Det är också allmänt känt att man hellre visar upp en stark och mer ”duglig” sida av sig själv – och ogärna visar sina brister och svagheter – fast man i själva verket känner sig både liten och osäker på insidan.

Lojal, och ställer upp

Vi är ofta också väldigt lojala mot våra arbetsgivare och ”ställer upp” när helst det behövs. Jobbar över eller ta med sig jobbet hem. Förväntas vara nåbara jämt.

Vissa företagsledare förstår inte bättre än att köra slut på sina chefer och medarbetare, i tron att de sparar både timmar och kostnader, när det så ofta handlar om rent kontraproduktiva åtgärder. Med ett kortsiktigt tänk vinner man en krympt organisation och förlorar istället till ”tappade sugar”, brist på engagemang, motivation och därför sämre prestationer. Framförallt så drabbas många genom ett stort personligt lidande som visar sig i en skenande kurva i kort- och långtidsfrånvaro och med ökad psykisk ohälsa.

Det är dags att arbetsgivare samlas för att diskutera hur man kan modernisera synen på vad både medarbetare och chefer behöver för att både kunna prestera och må bra. Det är enligt min mening inga dramatiska förändringar som måste till, däremot ett förnyat och förändrat synsätt på många håll. Min vision om framtiden är ett mer humant arbetsliv där människor har bra förutsättningar att göra sitt arbete, där det är ”högt i tak” och dit man längtar…

En ledning som förstår att gå före och visar vägen, så att de anställda kan, ska och vågar ta hand om sig och på så sätt kan ”undvika väggen”. Där det finns en tät dialog och lyhördhet mot organisationen och där det finns skyddsnät. Processer och stödfunktioner som i god tid signalerar om det finns risk för ohälsa – och där det erbjuds både kort- och långsiktigt stöd. En ledning som tar ansvar för att ingen kommer till skada, varken fysiskt eller psykiskt.

Om chefer och medarbetare tillsammans ska förflytta berg och uppfinna nya farleder i både med- och motgång så behövs det även ett bra stöd för att lyckas. Vilket även är en både god och lönsam strategi för långsiktigt hållbara verksamheter OCH hållbara människor. 

Jag uppmanar: Våga må dåligt!
Ett av vår tids största tabun är nämligen; att må dåligt. Därför kommer jag här med en uppmaning – Våga må dåligt! Våga säga stopp! Man måste först acceptera att må dåligt för att kunna må bra. Några av oss måste ju börja. Börja ta initiativ för att sätta stopp på det allt snabbare ”ekorrhjulet” som många har fastnat i, eller åtminstone få det att sakta ner. Jag har sedan många år saktat ner, till glädje för både mig själv och mina närstående. Tidigare i mitt liv har jag sprungit alltför fort under alltför lång tid.

Välj att stanna upp för ett ögonblick och välj att känna efter ”Hur mår jag?” (egentligen) och våga möta ditt eget svar på frågan. Är svaret ”Bra!” så kan du glatt springa vidare. Är det däremot ”Nej!” så kommer nästa viktiga steg. – Se till att omvandla dina tankar och känslor till tydliga, konkreta svar… Svar på vad det är som gör att du inte mår riktigt bra. Är det din situation på arbetet, eller kanske något i ditt privatliv?

Var inte ensam när du nystar i detta utan ha någon att prata med som du känner tillit och förtroende för. Någon som du verkligen kan lita på. Känner du inte någon sådan person? Se då till att skaffa en. Prata med någon om dina tankar och funderingar – någon som kan hjälpa till att ta ut en ny riktning. Du får gärna kontakta mig för stöd och vägledning om du vill ha hjälp med att förändra din situation och behöver Mental Massage®?  Läs mer här

Tänk så här: Om alla går omkring och bara är ”duktiga” hela tiden, så är det ju ingen som någonsin kommer att våga visa, eller ännu mindre prata om, sina svagheter. Svagheter förresten, det är ju precis så det inte är. Vi kan ju inte vara bra på precis allt, det är ju faktiskt helt normalt att vara mindre bra på vissa saker. Kanske kan vi göra lite av varje, d v s blanda ”kul” och lättsamma saker med lite mer ”svåra” saker som utmanar oss?

Några korta och kloka råd:

  • Stanna upp!
  • Reflektera
  • Omvärdera?
  • Prioritera
  • Agera!

”Det finns en gräns för vad en människa tål” – en gräns för hur långt man kan pressa en människa. Så se till se att inte du själv, eller någon annan, pressar dig för hårt.

Ta hand om dig – du är den viktigaste personen i ditt liv!


Kommentarer

Hur mår du? (egentligen) #baramänniska — 4 kommentarer

  1. Tänk att man kan slå huvudet så ”mitt på spiken”!!
    Jag önskar att ALLA företagsledare skulle bli varse detta inlägg, och därefter begrunda det egna företagets långsiktiga strategi m.a.p. friska medarbetare…
    Tack du kloka kvinna!

    • Tack Gunilla! Jag blir glad över din positiva återkoppling och att vi har denna önskan gemensamt. Vi kan bara hoppas att det blir en förändring och att fler företagsledare inser vinsten…

  2. Hej, jag gillar mycket i det du skriver i inlägget.Jättebra om arbetsgivare och ledning för de här samtalen och arbetar för en utveckling av tankegångar. Jag skulle dock vilja komplettera med att jag tycker det är viktigt att varje enskild människa använder frågorna på sig själv och tar sitt ansvar. Ledning är ett verb, det är en rörelse och det är något vi gör tillsammans, ledare, medledare och medarbetare. Vi är varandras arbetsmiljö. Varje frisk vuxen människa har kapacitet och full förmåga att ta ansvar för sig själv. så tänker jag.

    • Hej Camilla, tack för din återkoppling! Visst är det så, att vi påverkar varandra och att alla har ett eget ansvar. Däremot är det arbetsgivaren som har det övergripande arbetsmiljöansvaret och som ansvarar för att människor inte far illa på arbetet. Idag är det alltför många som mår dåligt p g a en dålig arbetsmiljö och det är långtifrån alla som har kraft och möjlighet att kunna påverka sin situation…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *