Psykisk belastning ett jobbproblem – och ett samhällsproblem

Läser idag ”Psykisk belastning störst jobbproblem” i DN och känner mig uppriktigt ledsen. Det framkommer i senaste Jobbhälsobarometern som presenteras i nästa vecka. Jag ser det inte bara som ett jobbproblem utan även som ett stort samhällsproblem. Det är ingen nyhet eftersom jag följer den negativa utvecklingen av psykisk ohälsa som den största orsaken till sjukskrivningar. Idag var det framförallt unga människors tankar om framtiden som gjorde mig både ledsen och orolig.

Mer än 25 procent av de som är yngre än 30 år tror att deras arbete kommer påverka hälsan negativt de närmaste åren – 29 procent för kvinnorna och 27 procent av männen. En röd tråd i alla åldersgrupper är att det är den psykiska belastningen som är det upplevt största problemet.

Vart är vi på väg i vårt samhälle, när unga människor tänker att arbetet kommer att leda till en sämre hälsa inom några år? Ska och bör inte arbetet, som vi går till så stor del av vårt liv, bidra till glädje och positiva känslor?

Om äldre generationer i slutet av sin karriär skulle känna en viss slentrian eller leda är tråkigt i sig, men ändå mer förståeligt efter ett långt arbetsliv. Att en så stor del av unga människor tänker så här negativt i början på sin yrkeskarriär, är det bara ”tidens tand”?

Jag läser vidare om att i förra årets Jobbhälsobarometer rasade frågan om ”motivation i arbetet” och där syns ingen vändning än. Även här är det den yngsta åldersgruppen som har lägst andel som säger sig vara motiverad i sitt arbete. Varför? Har de bara fel arbete, eller får de inte tillräckliga utmaningar i sitt arbete? Nya generationer behöver verkligen utmaningar – och gärna nya varje dag!

”Stress på jobbet” kommer på en klar första plats i en ranking som läkare tillsammans med andra yrkesgrupper gjort inom företagshälsovården, kring vilka arbetsmiljö- och hälsoproblem som är störst bland deras patienter.

– Det är inte fel att jobba mycket, men att jobba hela tiden är fel. Ser man inget slut och saknar tid till återhämtning så blir det galet, säger Lars Hjalmarsson VD för Sveriges företagshälsor. Det bästa vore naturligtvis att arbetsplatserna var organiserade på ett sätt så att detta helt kunde undvikas, säger han vidare. En tanke och önskan som jag helt delar med Lars Hjalmarsson.

Det är viktigt att chefer och ledning tydliggör vad som gäller, både vad gäller förväntningar och gränser för vad som är rimligt – och vilka resurser, skyddsnät som finns. Framförallt att på olika sätt bidra till att nuvarande tabu kring den psykiska ohälsan minskar – att det är okej att prata om hur man mår – så att det blir en bättre och mer naturlig dialog när det känns tufft.

Idag har vi ett allmänt högt livstempo, där man förväntas vara tillgänglig dygnets alla timmar. Eller åtminstone är det vad många tror… Vi förväntas räcka till, både hemma och på jobbet. Göra en bra arbetsinsats, vara en bra livskamrat och dessutom vara sociala både utanför hemmet och på arbetsplatsen. Sedan vill vi hinna träna och se allmänt fräscha ut…är det undra på att många människor går in i den berömda väggen?

Uppmaning! Nu så här inför semestern vill jag be dig sätta av lite tid för återhämtning och reflektion. Tänk på hur du har det, hemma och på jobbet. Känn efter om din situation känns okej. Kanske är det något som du behöver förändra? Din ”inre kompass” talar om för dig vem du är och vart du ska gå.

Ta hand om dig. Du är den viktigaste personen i ditt liv.

Ha en skön och avkopplande sommar!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *